Kär och galen? Det är bara kemi

”Följ ditt hjärta” är ett klassiskt uttryck när det kommer till kärlek, men i själva verket är det hjärnan som styr

Förälskelse ger samma känsla av eufori som till exempel kokain. 12 olika områden i hjärnan jobbar tillsammans för att frigöra hormoner och signalsubstanser som dopamin, noradrenalin, oxytocin och vasopressin när vi blir förälskade.

”Följ ditt hjärta” är ett klassiskt uttryck när det kommer till kärlek, men i själva verket är det hjärnan som styr. Under hela förälskelsefasen går den på högvarv. Med hjälp av magnetkamera har forskarna kunnat studera vad som händer i hjärnan hos förälskade personer.
Enligt resultaten av en studie ledd av professor Stephanie Ortigue vid Syracuse University i New York, som publicerades i Journal of Sexual Medicine, aktiveras 12 olika områden i hjärnan som arbetar tillsammans för att frisätta kemiska ämnen.

För att vi ska må bra psykiskt krävs att de tre olika signalsubstanserna dopamin, noradrenalin och serotonin är i balans. De fungerar tillsammans som en slags volymkontroll för känslor och styr bland annat sömn, blodtryck, kroppstemperatur och aptit. När vi blir förälskade ökar nivåerna av dopamin kraftigt i hjärnan och belöningssystemet går helt bananas och sätter hela systemet i gungning.
– När man är kär loggar hjärnans förståndsfunktion ut, förklarar Åke Pålshammar, neuropsykolog vid Uppsala universitet. I stället kopplas delar av hjärnans belönings- och lustcentra in. Det gör att vi ofta känner oss på ett speciellt sätt när vi är förälskade och kan göra ganska så knäppa saker.
När dopaminet ”kickar in” i hjärnans belöningsområden vid förälskelse blir upplevelsen stark och mäktig och liknar faktiskt den som brukar finnas när man utvecklar ett beroende.

Droger som påverkar nivåerna av dopamin och serotonin, till exempel kokain och amfetamin, ger liknande effekter som förälskelse och har också använts som både bantningsmedel, eftersom man inte blir hungrig, och uppiggande medicin, eftersom man inte känner något behov av att sova. Så på många sätt kan förälskelse liknas vid ett drogmissbruk.

Förälskelse aktiverar dessutom samma områden i hjärnan som hunger och törst, vilket sannolikt är evolutionärt. Fortplantning är lika viktigt för människans fortlevnad som att äta och dricka.
Aktiviteten i amygdala (den del av hjärnan som bland annat hanterar rädsla) avtar vid förälskelse. Därmed försvinner känslor av rädsla, sorg och ilska. Kvar finns bara känslor av välbefinnande och lycka. Under förälskelsefasen blir män och kvinnor dessutom mer lika i sina känslor genom att testosteronet sjunker i blodet hos män och ökar till nästan det dubbla hos kvinnor.

Förälskelsens rus gör att vi känner oss uppspelta och lyckliga, men den här tiden präglas även av tvivel och osäkerhet. Nivån av stresshormoner är hög. Psykiatrikern Donatella Marazziti vid universitetet i Pisa undersökte 24 nyförälskade män och kvinnor och fann att de hade i genomsnitt 42 procent mer av stresshormonet kortisol i blodet i början av förhållandet jämfört med ett år efter att den första förälskelsen hade lagt sig. Hon och hennes team fann också att nervtillväxtfaktorn NGF (nerve growth factor) som brukar öka vid stress var 85 procent högre.

Donatella Marazziti har även forskat om tvångssyndrom och undersökt en rad patienter med tvångstankar och då upptäckt att de hade låga nivåer av serotonin. Ofta var nivåerna omkring hälften jämfört med en kontrollgrupp. Många nyförälskade uppger att de tänker på sin älskade 85 procent av sin vakna tid och att de känner sig oroliga när de inte ses. Donatella Marazziti såg ett samband med tvångssyndrom och undersökte därför 20 nyförälskade studenter. Mycket riktigt visade det sig att även nyförälskade hade mycket låga nivåer av de molekyler i hjärnan som används för att transportera serotonin. I många fall lägre än personerna som led av tvångstankar, vilket förklarar varför vi blir besatta av vår partner när vi är nyförälskade och inte ser några fel eller brister. Intressant nog är det bara omdömet om partnern som påverkas.

Så småningom vänjer sig kroppen och efter ett till max två år är alla signalsubstanser ”utan förskoning” tillbaka på det normala igen, enligt Ulf Ellervi, professor i organisk kemi vid Lunds universitet.
I gengäld stiger halten av hormonet oxytocin som bland annat verkar i hjärnans amygdala, där det bidrar till att skapa en känsla av trygghet och lugn i det stabila förhållandet. Oxytocinnivån stiger när vi har sex, vid beröring, kramar och när vi umgås och mår bra tillsammans.

De viktigaste kemiska budbärarna i förälskelseprocessen

• Fenyletylamin: känt som kärleksmolekylen, stimulerar frisättningen av större mängder dopamin och noradrenalin    

• Noradrenalin: förstadium till adrenalin, har stor inverkan på humör, motivation, uppmärksamhet fokus och sexuellt beteende.    

• Adrenalin: Stresshormon. Liknar noradrenalin både i struktur och funktion. Kortsiktig frisättning av adrenalin kan få oss att må bra, en ”adrenalinkick”.    

• Dopamin: påverkar hjärnans belöningssystem, vilket vi upplever som lycka. Det är genom dopaminets effekter som förälskelse kan liknas vid en drog.    

• Endorfin: ger känslor av fysiskt välbehag som lustkänsla och lyckokänsla.  Serotonin: minskar vid förälskelse, vilket bidrar till att vi blir besatta av vår nya kärlek och inte ser några fel.    

• Oxytocin: kallas också ”kramhormonet”, bidrar till att skapa känslomässiga band i ett förhållande och frisätts när vi kramas, kysser varandra eller har sex.    

• Vasopressin: känt som monogamins hormon, och förknippas med närhet och beröring. Författaren Theresa Crenshaw har sagt: ”testosteron vill festa, vasopressin vill stanna hemma”.    

• Testosteron: ”lusthormonet”. Lägre nivå ses ofta hos nyförälskade män och högre hos kvinnor. Ökar lusten hos både män och kvinnor, men påverkar egentligen inte känslan av att vara förälskad.    

• Östrogen: kvinnligt könshormon som bland annat påverkar den kvinnliga lusten.    

• Kortisol och NGF: stresshormoner.   

Artikel av Agneta Trägårdh